Min Eskute Ride-berättelse - Thomas Meyer

Jag var på jakt efter en elcykel som inte kostar en förmögenhet, ändå är välbyggd och uppfyller mina krav. I princip den perfekta allroundcykeln.

Jag behövde en cykel som jag kunde ta till jobbet, göra mindre inköp med och snabbt kunna ta med mitt spö (fiskespö) till vattnet. Allt inom en radie på max 15 kilometer.
Så jag sökte igenom internet och hittade Eskutes Wayfarer. En elcykel med den utrustningen till det priset?! Det måste ju finnas en hake.
Men efter att ha sett några videor och läst erfarenhetsrapporter vågade jag mig på det.

Beställde på lördagen, levererades på onsdagen. Perfekt!
Wayfarer kom i en mycket stabil kartong, delvis monterad och delarna var föredömligt förpackade med skumplast. Det följde med en manual, men jag valde att följa monteringsvideon som finns på hemsidan.
Så slutmonteringen var barnlek och klar på knappt en timme. Okej, med min ålder är jag inte den snabbaste längre J
Sen kopplade jag batteriet till laddaren, pumpade däcken och så var den redo att användas.

Har jag nämnt att Wayfarer ser riktigt bra ut?
Integrerat batteri, matt svart lack, fjädrad framgaffel, en mycket stabil pakethållare och en tilltalande design.

Provade att sitta, justerade styre och sadel för mig (jag är 1,85 m) och sen:

Ut på vägen. På den lättavlästa pekskärmen ställde jag in nivå 2 och så var det igång. Bafang-motorn bak startar efter ungefär ett halvt trampvarv och ger direkt bra skjuts framåt. Det var en wow-upplevelse för mig jämfört med min äldre modell med framhjulsmotor. Och den är tyst! Min framhjulsmotor surrade glatt, men Wayfarer hörs nästan inte alls. Inte bara motorn är behagligt tyst, det finns inget skrammel eller rassel någonstans.

De 16-tums skivbromsarna är inte hydrauliska utan mekaniska. Det betyder att man behöver lite mer kraft, men de tar mycket bra och bromsar som de ska. Med tanke på att man i den här prisklassen oftast får fälgbromsar eller fotbroms är detta ett mycket bättre val! Jag justerade dem lite "skarpare" efter första provturen, men det är upp till var och en.

Redan efter de första kilometrarna kände jag mig mycket säker på elcykeln. Jag behövde ingen lång inlärningsperiod. Överraskande nog är sadeln, som jag först var skeptisk till, riktigt bekväm. Okej, färgdesignen kan man diskutera. Den passar inte riktigt till det annars ganska eleganta utseendet. Men när jag sitter på den ser ingen det ändå. Och jag sitter bra.

Shimano-växeln växlar precist från början och behövde inte justeras. Jag bor dock inte i ett särskilt kuperat område, så jag kör oftast i 7:e växeln.

Sen på kvällen tog jag en tur till Rhen. För att kolla om den passar för mina fiskeställen. Det gör den. Grusvägen klarar den bra och även här hörs inget irriterande skrammel och fjädringen tar mjukt upp gupp och håligheter. Perfekt.
Belysningen var också viktig för mig och den är mer än tillräcklig. Okej, baklyset är rött, men fram finns en riktigt stark ljuskägla från 4 LED-lampor som lyser upp området framför cykeln väl. Och framför allt långt! Man bör definitivt se till att strålkastaren är rätt inställd så att man inte bländar mötande trafik. Ingen skämt J Så nattfisket är säkrat.

Vad jag personligen inte gillar så mycket, och som jag själv kommer att byta ut, är handtagen. Det kan vara en smaksak, men för mig känns de inte bra. Korta piggar av relativt hård plast känns verkligen malplacerade. Men det är "gnäll på hög nivå" och hittills har jag alltid bytt handtag på varje ny cykel. Varför bryta gamla traditioner?

Sammanfattningsvis är jag helt nöjd med Wayfarer och ser fram emot kommande turer och utflykter till vattnet med den." --- Thomas Meyer